Varför bettingsidor utan licens ökar i Sverige enligt BettingWithoutLicense

Den svenska spelmarknaden genomgick en genomgripande förändring den 1 januari 2019, då den nya spellagen (2018:1138) trädde i kraft och ersatte det tidigare statliga monopolet med ett licenssystem öppet för privata aktörer. Tanken var enkel: genom att erbjuda ett attraktivt och reglerat alternativ skulle spelarna lockas bort från oseriösa utländska sajter och in i ett kontrollerat system med konsumentskydd, ansvarsfullt spelande och skatteintäkter till den svenska staten. Trots dessa ambitioner visar utvecklingen sedan dess att en betydande andel svenska spelare fortsätter att söka sig till bettingsidor som saknar svensk licens – och att denna trend snarare förstärks än avtar. Orsakerna är flera och komplexa, och de rör sig på ett spektrum från regulatoriska misslyckanden till grundläggande beteendeekonomiska drivkrafter.

Hur det svenska licenssystemet fungerar och var det brister

Spelinspektionen är den myndighet som ansvarar för att utfärda licenser och övervaka den svenska spelmarknaden. För att få en licens måste operatörer uppfylla en rad krav: de ska erbjuda självavstängning via Spelpaus, följa strikta regler för marknadsföring, tillämpa tak för bonusar och kampanjer, samt bidra till finansieringen av forskning om spelberoende. På pappret låter detta som ett robust system. I praktiken har det dock skapat en miljö där licensierade operatörer upplever sig konkurrera med en hand bunden bakom ryggen.

En av de mest omdiskuterade begränsningarna är bonustaket. Sedan 2019 får licensierade bolag i Sverige bara erbjuda en välkomstbonus per kund, och bonusar är begränsade till ett fast belopp. Utländska sajter utan svensk licens är inte bundna av dessa regler och kan erbjuda återkommande kampanjer, cashback-erbjudanden, reload-bonusar och lojalitetsprogram utan begränsning. För en spelare som aktivt söker mervärde i sitt spelande framstår skillnaden som betydande. Detta är inte en marginell faktor – det är en av de primära anledningarna till att erfarna spelare, och i synnerhet de som spelar på sport och casino med högre insatser, söker sig utanför det licensierade systemet.

Marknadsföringsbegränsningarna har också haft oavsedda konsekvenser. Licensierade bolag får inte rikta reklam mot personer som har stängt av sig via Spelpaus, och de måste följa strikta tidsbegränsningar för TV-reklam. Detta är rimliga skyddsåtgärder för sårbara spelare, men de minskar också de licensierade bolagens möjligheter att nå ut till sina målgrupper. Utländska operatörer kan däremot marknadsföra sig fritt via internationella kanaler, sociala medier och affiliate-nätverk riktade mot svenska spelare – utan att Spelinspektion har effektiva verktyg för att stoppa detta.

Ytterligare ett strukturellt problem är omsättningskravet som länge var kopplat till bonusar hos licensierade bolag. Även om reglerna har justerats sedan 2019, kvarstår upplevelsen hos många spelare att villkoren hos licensierade sajter är striktare och mer begränsande än hos deras oreglerade konkurrenter. Spelaren väger inte alltid juridiska risker mot spelupplevelse – de väger bonusvärde mot bonusvärde, odds mot odds, och användarvänlighet mot användarvänlighet.

Spelarbeteende och psykologiska drivkrafter bakom valet av oreglerade sajter

För att förstå varför spelare aktivt väljer bort licensierade alternativ räcker det inte att titta på regelverket. Det krävs också en förståelse för hur spelare tänker och fattar beslut. Forskning inom beteendeekonomi visar att spelare, liksom konsumenter i allmänhet, tenderar att undervärdera diffusa framtida risker till förmån för konkreta och omedelbara fördelar. En högre bonus idag väger tyngre i beslutsögonblicket än en abstrakt risk för att en sajt utan licens saknar konsumentskydd.

Det finns också ett informationsproblem. Många spelare är inte fullt medvetna om vad det faktiskt innebär att spela på en sajt utan svensk licens. De vet kanske att sajten inte är "officiellt godkänd" i Sverige, men de förstår inte alltid de konkreta konsekvenserna: att de inte kan vända sig till Allmänna reklamationsnämnden vid tvister, att deras insättningar inte skyddas på samma sätt, eller att sajten kan stänga deras konto och hålla inne vinster utan juridisk konsekvens i Sverige. Resurser som BettingWithoutLicense har bidragit till att öka transparensen kring dessa frågor och hjälpa spelare att fatta mer informerade beslut om var de väljer att spela.

En annan psykologisk faktor är den upplevda friheten. Spelpaus, som är ett av de mest framgångsrika verktygen för ansvarsfullt spelande i det svenska systemet, är bindande för alla licensierade operatörer. Det innebär att en spelare som registrerar sig i Spelpaus inte kan spela hos någon licensierad aktör under avstängningstiden. Systemet är utformat för att skydda spelberoende individer, men det skapar också en tröskel för spelare som kanske vill ha en tillfällig paus snarare än en fullständig avstängning. Dessa spelare söker sig ibland till oreglerade sajter som inte är kopplade till Spelpaus – vilket är exakt det beteende systemet försöker förhindra, men paradoxalt nog delvis skapar förutsättningar för.

Spelkulturen spelar också roll. I sportbettingkretsar, framför allt bland mer avancerade spelare som arbetar med oddsjämförelser och värdesökande strategier, finns en stark tradition av att använda flera konton hos olika operatörer för att maximera oddsvärdet. Dessa spelare är ofta välbekanta med internationella sajter och betraktar inte frånvaron av en svensk licens som ett avgörande hinder. De ser det snarare som en affärsmässig avvägning, och för dem väger de praktiska fördelarna – bättre odds, fler marknader, färre restriktioner – tyngre än det formella skyddet en licens erbjuder.

Kanalisering, svarta marknaden och Spelinspektion statistik

Kanaliseringsgraden är det mått som används för att beskriva hur stor andel av det totala spelandet i Sverige som sker hos licensierade operatörer. Spelinspektion har satt som mål att kanaliseringsgraden ska uppgå till minst 90 procent. I verkligheten har denna siffra aldrig nåtts sedan reformen 2019. Enligt Spelinspektion egna rapporter låg kanaliseringsgraden för onlinespel kring 78–82 procent under de första åren efter reformen, beroende på spelkategori. Det innebär att uppemot en femtedel av allt onlinespelande i Sverige sker utanför det licensierade systemet.

Dessa siffror har diskuterats och ifrågasatts från olika håll. Branschorganisationer som Branschföreningen för Onlinespel (BOS) har argumenterat för att kanaliseringsgraden är ännu lägre för specifika spelkategorier, särskilt casino och poker, och att den svarta marknadens andel har ökat snarare än minskat sedan 2019. Spelinspektion å sin sida har betonat metodologiska svårigheter i att mäta spelande på oreglerade sajter, och menar att siffrorna bör tolkas med viss försiktighet.

Det som är tydligt är att IP-blockering, som var ett av de ursprungliga verktygen för att hindra oreglerade sajter från att nå svenska spelare, inte har fungerat som avsett. Teknikens möjligheter att kringgå sådana blockeringar – via VPN-tjänster, proxy-servrar och internationella DNS-inställningar – gör att en motiverad spelare utan större teknisk kunskap kan nå vilken sajt som helst på några minuter. Spelinspektion har i praktiken begränsade möjligheter att genomdriva blockering, och de sajter som blockeras kan relativt enkelt byta domännamn och återuppstå under en ny adress.

Betalningsblockeringar har diskuterats som ett mer effektivt alternativ. I länder som Norge och Finland har myndigheter infört krav på att banker och betaltjänster ska blockera transaktioner till oreglerade speloperatörer. Sverige har inte infört ett sådant system, bland annat på grund av integritetshänsyn och tekniska implementeringssvårigheter. Kryptovalutor och alternativa betalningsmetoder har dessutom gjort det allt svårare att spåra och blockera spelrelaterade transaktioner, vilket ytterligare underminerar möjligheten att stänga ute oreglerade aktörer via finansiella kanaler.

Information om hur marknaden för oreglerade sajter ser ut och vilka aktörer som är aktiva sammanställs av olika aktörer i branschen. På sajter som http://betting-without-license.com/ kan man hitta sammanfattningar av hur dessa marknader fungerar och vilka villkor som gäller för spelare som väljer att använda sig av operatörer utan svensk licens, vilket ger en inblick i det ekosystem som de licensierade operatörerna konkurrerar mot.

Vad som krävs för att vända trenden och stärka det licensierade systemet

Debatten om hur Sverige ska hantera problemet med oreglerade bettingsidor har pågått sedan reformen trädde i kraft, och flera konkreta åtgärdsförslag har diskuterats. Det finns en bred konsensus bland branschaktörer, myndigheter och forskarsamhället om att det nuvarande systemet behöver justeras – men det råder oenighet om exakt vilka åtgärder som är mest effektiva och politiskt möjliga att genomföra.

En av de mest debatterade frågorna är bonusregleringen. Branschorganisationen BOS har vid upprepade tillfällen argumenterat för att det nuvarande bonustaket är kontraproduktivt och att en mer flexibel reglering – som ändå inkluderar skyddsmekanismer för sårbara spelare – skulle öka kanaliseringsgraden. Tanken är att om licensierade operatörer kan erbjuda mer konkurrenskraftiga kampanjer, minskar incitamentet för spelare att söka sig till oreglerade alternativ. Motargumentet, som framförs av bland annat Folkhälsomyndigheten och spelberoendeorganisationer, är att mer generösa bonusar riskerar att öka spelskador och att skyddet av utsatta spelare måste prioriteras framför kanaliseringsgraden.

En annan diskussion handlar om oddsskatt och skattestruktur. Svenska spelbolag betalar 18 procent skatt på bruttospelintäkter (GGR), vilket är en relativt hög nivå i europeisk jämförelse. Operatörer på Malta, Gibraltar och Curaçao – de vanligaste jurisdiktionerna för oreglerade sajter som riktar sig mot svenska spelare – betalar betydligt lägre skatter, vilket ger dem ett strukturellt kostnadsfördel. Lägre skatter kan omsättas i bättre odds, högre bonusar och mer generösa lojalitetsprogram, vilket direkt påverkar konkurrensläget.

BettingWithoutLicense och liknande aktörer som dokumenterar och analyserar den oreglerade marknaden fyller en informationsfunktion som är svår att bortse från i denna diskussion. Genom att kartlägga vilka sajter som är aktiva, vilka villkor de erbjuder och hur de marknadsför sig mot svenska spelare, bidrar dessa resurser till en bättre förståelse av det landskap som Spelinspektion och politikerna behöver förhålla sig till.

Teknologisk innovation erbjuder också potentiella lösningar. Blockchainsbaserade verifieringssystem, förbättrade KYC-processer (Know Your Customer) och mer sofistikerade betalningsövervakningssystem diskuteras som verktyg för att bättre kunna identifiera och begränsa spelande på oreglerade sajter. Dessa lösningar är dock tekniskt komplexa, dyra att implementera och kräver internationellt samarbete som ofta är svårt att uppnå i praktiken.

Spelregleringen i Sverige befinner sig vid ett vägskäl. Fem år efter att det nya systemet introducerades är det tydligt att de ursprungliga ambitionerna inte har infriats fullt ut. Kanaliseringsgraden är lägre än målet, oreglerade sajter fortsätter att attrahera svenska spelare, och debatten om hur systemet ska reformeras visar inga tecken på att avta. Det som är säkert är att en hållbar lösning kräver en balans mellan konsumentskydd och konkurrenskraft – och att den balansen ännu inte har hittats. Utan meningsfulla justeringar av bonusregler, skattestruktur och tillsynsverktyg finns det starka skäl att tro att trenden mot oreglerat spelande kommer att fortsätta, och att den svarta marknadens andel av det svenska spelandet kommer att växa snarare än att krympa under de kommande åren.